Igår blev jag så rädd. Jag blev så medveten om att hela mitt liv helt plötsligt kunde förändras på en så kort tid. Blev så medveten om att jag kunde förlora något som jag lagt ner all min tid, all min energi, all min kärlek och hela mitt liv på. För det har jag. Jag har delat allt.
När jag insåg att allt kunde försvinna blev jag så rädd. Så rädd för vad som skulle bli kvar av Mig om det inte var Vi längre?

Det är bara mänskligt att bli rädd ibland. Det är okej. Det är hur man hanterar rädslan som räknas i slutet.
När jag sedan tänkte efter är det ju inget att vara rädd för. Det är ju något vackert att man hittat någon som man kan dela allt med. Dela livet med. Och samtidigt få lika mycket tillbaka.
Det är något vackert och sällsynt, och något att vara stolt över. Hur det än blir, så kommer jag ha upplevt det här och det är jag så tacksam över.

Vi alla väljer våra egna vägar. Man tvingas inte till något. Jag har delat min väg med dig, och det vill jag fortsätta med. Inte för att jag måste och inte klarar mig annars, utan för att jag vill, för att du gör mig till den lyckligaste på jorden.
Jag vill hålla dig i handen hela vägen, jag skulle och till och med bära dig i uppförsbackarna om det skulle behövas.
För jag älskar dig av hela mitt hjärta! Jag älskar oss, och jag älskar att du har fått mig att älska mig själv <3