Ja nu är det fredag kväll och klockan är runt halv 12... Just nu är en sån situation jag saknar Max så mycket så det gör ont. Saknar väl honom hela tiden, men just nu så blir det jobbigt.
Har man bott ihop i över ett år blir man ju lite van och bortskämd med att alltid ha någon nära.

Men här sitter jag i mitt rum med mina två katter. Det är ju inte fy skam det heller! Känner mig lite som Katt-Kerstin i "Heja Björn" för er som såg det när det gick för några år sedan ;)

Men, så länge jag vet att det är värt och vänta så är det Ok. Och jag tycker ju att det är värt det! Bara vill att tiden ska gå fort så vi kan ses snart igen!